Alla svenska fotojournalister har samlats hemma hos Anders Petersen. 2000-talet har nyligen inletts. Man har med sorg i rösterna konstaterat hur allt fler överger Tri-X för digitala sensorer. I ett hörn tittar någon i en bok med bilder från kriget i Rwanda men i övrigt är det en moloken samling. De har slut på ideér. Något måste göras. Det diskuteras fram och tillbaka. En förändring måste ske annars är det ute med oss snyftar Anders fram.
Plötsligt händer något, mannen i hörnet rycker till. Allas blickar riktas mot honom. Han tittar ned i boken. I en bild från Rwanda har fotografen blivit ivägknuffad när han försökt fota ett lik. Resultatet är en sned horisont. Han känner hur han blir alldeles varm inombords. Han tänker i en halv sekund och ropar sedan ut: "Jag har det! Såhär gör vi! Titta på den här bilden, den är sned. Den är spännande, den har fart i sig. Man blir liksom åksjuk. Liket blir sjukt snyggt, äkta, själsligt. Fan vad schysst. Det kör vi på."
Resten är som det brukar heta historia.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vem snear på vem?
SvaraRaderaDet fina med den här inventionen är att vimmelfotograferna - hur många födelsemärken och finnar de än retuscherar bort - aldrig kan uppnå annat än realistiska bilder. Och med det tar man liksom udden av själva syftet med att gå ut och dricka sprit på offentlig plats.
SvaraRaderaTack Rwanda.
http://www.uppsalavimmel.se/events.view.php?id=2470&image_id=110779
Haha inte en rak bild! Fantastiskt!
SvaraRadera